Today's effort has focused on finding open education resources. Some of these resources - like flickr and creative commons YouTube clips - were something that I am already using in my courses/lectures today.
Primarily teaching theoretical topics (vs clinical or practical) the image resources were very valuable to me, with more available places to add my toolbox. Maybe I won't need the anatomical imagery.
Screencast-o-matic was another interesting, new way to add narration to narrated powerpoints with some nice editing features (whne using the campus license). Thus far I have primarily used Keynote (on Mac) to achieve this and then make that a file readable/usable in our system Pingpong.
Jag tror på förinspelat undervisningsmaterial som studenten kan ta del av innan lärarmöten/seminarier. Screencast-O-Matic är ett verktyg, Jing ett annat. Jag gillar Screencast, ska framöver prova Jing.
SvaraRaderaFördelarna är många, från valfrihet att välja tid/plats vid instudering till att studenten är förtrogen med ämnet när den möter läraren, från att kunna ställa instuderings-/reflektionsfrågor i förväg som sedan seminariet bygger på till att utnyttja lärarens kompetens/tid på ett effektivt sätt, från aktivt lärande till kamratsamarbete osv.
Att flera studenter kan titta på materialet samtidigt, pausa/ta om, diskutera/reflektera i grupp borde främja inlärningen.
Nackdelen är produktionstiden. När ppt introducerades var dess produktionstid på minussidan.
Vad må nästa ”grej” vara? En chip under huden som resursbank med konstant uppkoppling till - hjärnan?